Annons

Du är här

Dags för avfärd. Nu väntar en 24 timmar lång kryssning för alla ombord. Under tiden passagerarna roar sig håller besättningen koll så att färden kan avlöpa utan problem.
Mattias Lindman, styrman, och Sten Henriksson, lotsstyrman, på bryggan, redo för avfärd.
Kvällens passagerare är på väg ombord för en kväll full av nöjen. Nere i kontrollrummet är motormannen José Ruiz på plats för att övervaka all teknisk utrustning ombord.
Inne köket förbereder kockarna kvällens buffé.
Som vanligt på kryssningarna till Åland är det ganska tomt på bildäck.
Sverker Johansson, teknisk chef på M/S Viking Cinderella visar upp de fyra motorer som driver fartyget framåt.

Res säkert med färja över Östersjön

Publicerad6 december 2017  Text Karin Wandrell

Bakom kulisserna

En passagerarfärja är som ett litet samhälle i miniatyr. Varje dag handlar, äter, sover och roar sig tusentals människor ombord. Det ställer höga krav på brandsäkerheten, något Viking Line tar på största allvar.

Det råder full aktivitet ombord på M/S Viking Cinderella under de tre timmar fartyget ligger i hamn i Stockholm innan det är dags för nästa nöjeskryssning till Mariehamn. Hytter ska städas och bäddas om, mat förberedas i det stora köket och utrustning kontrolleras så att allt är tipptopp innan avfärd.

Cinderella är ett av sju kryssnings- och färjefartyg som ingår i Viking Lines koncern. Varje år åker cirka sju miljoner människor och nästan 700 000 bilar med något av fartygen för att besöka Åland, Stockholm, Kapellskär, Åbo, Tallinn eller Helsingfors.

Dan Roberts är Fleet Manager Safety, Security & Port Operations på Viking Line och ansvarar för alla typer av säkerhetsfrågor på rederiet. Precis som alla andra rederier måste Viking Line följa ISM-koden, The International Safety Management Code, som sätter ramarna för ett obligatoriskt kvalitetssystem för säker drift av fartyg och förhindrande av miljöförorening inom handelssjöfarten världen över, och SOLAS-konventionen, International Convention for the Safety of Life at Sea. Här ingår bland annat hur fartyg ska vara konstruerade och utrustade, bland annat vad gäller konstruktion, stabilitet livräddningsutrustning, brandsäkerhet, stabilitet och radioutrustning samt regler om säkerhetsövningar ombord.

– Brandsäkerhet är ett väldigt brett område och en fjärdedel av SOLAS ägnar sig åt det. Ett fartyg är egentligen en konstruktion som är indelad i olika tekniska system som med hjälp av sin besättning förflyttar sig genom vatten. Det finns en inbyggd brandsäkerhet så att fartyget ska kunna motstå och klara av en brand under viss tid, säger Dan Roberts.

Fasta brandsläckningssystem

De största brandriskerna ombord är bildäck, maskinrum och till viss del kök. Eftersom riskerna är klart identifierade på förhand finns det många fasta brandsläckningssystem i dessa områden.

Bildäck har till exempel lågtryckssprinkler, hytter och annan fast inredning skyddas med HI-FOG, ett dimsprinklersystem som i form av vattendimma applicerar rent vatten över en brand och i köket finns det en fast CO₂-anläggning som utlöser och släcker vid en eventuell brand i kökskanalerna. Maskinrummet har både Hi-fog och ett system med skumvätska i form av hot foam som normalt utlöses på order av den ombordvarande brandchefen från en speciell utlösningscentral.

Alla fartyg genomgår också en årlig sjövärdighetsbesiktning där myndigheter, klassningssällskap och rederi tillsammans går igenom fartyget och gör tester för att se att utrustningen fungerar.

– När det gäller bildäck har vi tittat på risken med bland annat elbilar, men enligt vår bedömning utgör de inte större fara än andra bilar. De är oftast nya och i gott skick, säger Dan Roberts. I dagsläget går det vanligtvis inte att ladda bilarna ombord vilket minskar risken för en batteribrand. Men om en elbil skulle börja brinna måste vi förstås veta hur vi hanterar en sådan situation. Då gäller det att använda stora mängder vatten för att kyla ner och släcka branden.

Egen brandkår

Ombord på alla fartyg finns också en egen liten brandkår som består av några brandgrupper med både rökdykningsledare och rökdykare. Brandgrupperna leds av brandchefen som befinner sig på bryggan.

– Alla larm går som regel först upp till bryggan där brandchefen kan se ungefär var någonstans larmet har utlösts. Därefter kallas antingen fartygets säkerhetsvakter eller däcksvakten, som kontinuerligt ronderar fartyget, ut för att kontrollera vad som hänt och säkerställa att brandskyddet fungerar, berättar Dan Roberts.

För att kunna hålla kontakt med bryggan under tiden har de alltid med sig en walkie talkie. Skulle det visa sig vara en brand larmas attackgrupperna ut och fartyget gör sig redo för att hantera situationen.

– Vi går ut ganska stort direkt för säkerhets skull för att kunna göra en bedömning av situationen och till exempel se om vissa avdelningar behöver evakueras.

Enligt Dan Roberts var det länge sedan det inträffade några brandincidenter ombord så det är ytterst sällan attackgrupperna får rycka ut i skarpt läge.

Det systematiska brandskyddsarbetet finns inlagt i säkerhetsledningssystemet och alla incidenter som inträffar ombord utreds för att se vad och varför det har skett.

– Men vi försöker främst arbeta förebyggande när det gäller brandsäkerhet och brandskydd eftersom det egentligen inte ens får uppstå bränder ombord. Här ingår bland annat befälsronder för att kontrollera att utrymningsvägar är fria, att brandutrustningen fungerar och så vidare. Under kvällar och nätter utförs den vanliga brand- och säkerhetsronderingen av säkerhetsvakter eller däcksvakten. All personal ska också ha utbildats i visst grundläggande brandskydd och ha varit med på brandövningar eftersom det är viktigt att kunna hantera en brand initialt.

Övar regelbundet

Alla som jobbar i driftsorganisationen, i regel däcks- och maskinmanskap och befäl på olika nivåer, har redan en grundläggande kompetens i brandskydd genom sin utbildning. De som ingår i attackgrupperna får även specialutbildning för att bland annat kunna rökdyka. Övrig besättning utbildas i grundläggande brandskydd så att alla kan hantera olika typer av handbrandsläckare, ha koll på hur man alarmerar och agerar om en brand upptäcks ombord och de ska även delta regelbundet i brandövningar.

– Vi samarbetar också med myndigheterna i både Sverige och Finland och tränar tillsammans med olika MIRG-grupper, Maritime incident respons group, som kan genomföra bland annat rök- och kemdykning för livräddande insatser på fartyg. De flygs ut till insatsen i SAR-helikoptrar, Search and rescue, alternativt transporteras de med båt vid en händelse som kräver det. Men grunden är alltid det förebyggande arbetet och att besättningen initialt ska veta hur de ska göra för att begränsa en brand så att den inte hinner växa sig stor, säger Dan Roberts.

Ökat skydd efter Estonia

Estoniakatastrofen i september 1994 då 852 människor omkom har lett till många förbättringar när det gäller sjösäkerhet i allmänhet. Efter olyckan kom nya bestämmelser om fartygens stabilitet och tekniska utrustning, livräddningsutrustningen uppdaterades och likaså evakueringsplanerna. Fartygens för fick till exempel ett förbättrat skydd och olika åtgärder vidtogs för att kunna stoppa ett vattenflöde på bildäck. 

De internationella reglerna för säkerheten ombord har också reviderats flera gånger. De styr bland annat vilka krav som ställs på personalen och vilka säkerhetskurser besättningen ska gå för att kunna hantera kriser. Tanken är att alla inom besättningen, även de som inte har tilldelats någon specifik uppgift, ska ha bättre förutsättningar att hjälpa passagerarna i en nödsituation.

– Det är en lång rad av åtgärder som har genomförts och det lades ner mycket arbete internationellt för att relativt fort kunna göra förbättringar.

Nya regler har gjort att risken för bland annat brand ombord har minskat dramatiskt de senaste 20 åren där en av de viktigaste åtgärderna är införandet av släcksystemet Hi-fog ombord.

– I dag känns det relativt osannolikt att en fullt utbruten brand skulle kunna uppstå på ett fartyg, säger Dan Roberts.

Viking Line

Den första bilfärjan S/S Viking mellan Finland, Åland och Sverige sattes i trafik på försommaren 1959 på initiativ av den åländske sjökaptenen Gunnar Eklund. Sedan dess har drygt ett 50-tal fartyg passerat revy. Utvecklingen har gått från bilfärjor inköpta i andra hand till dagens kryssnings- och färjetrafik med fartygen Amorella, Gabriella, Mariella, Rosella, Viking Cinderella, Viking Grace och Viking XPRS.

Varje år reser cirka sju miljoner människor och nästan 700 000 bilar med Viking Line över Östersjön till och från Åland, Stockholm, Kapellskär, Åbo, Tallinn och Helsingfors.

Nummer 6—2017

Omslag för BrandSäkert 6—2017
Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 6—2017.