Annons

Du är här

Stora delar av Sandsbro skola i Växjö brann ner efter det att några pojkar lekt med fyrverkerier på taket ...

Skolbränderna ökar igen

Publicerad8 november 2017  Text Emelie Molinder

Skola

Skolan brinner, varje dag. Och mer än hälften av bränderna är anlagda. På den årliga konferensen Skolan Brinner är förebyggande arbete en viktig fråga. Det handlar helt enkelt om att minska både tillfälle och möjlighet.

För elfte året i rad är det dags för konferensen Skolan Brinner. Här möts främst representanter från räddningstjänsten, men också skolor, fastighetsbolag, försäkringsbolag, kommuner och Polisen. Det var Brandskyddsföreningen som tog initiativet till konferensen under en period när antalet skolbränder ökade för att försöka vända trenden.

– Deltagarna får dels kunskap om själva ämnet och dels tips på hur de kan agera för att förebygga bränder. Ett viktigt syfte är också att skapa nätverk, att deltagarna utbyter erfarenheter och kunskap. Ibland behöver vi hjälpa dem på traven, vi har bland annat ordnat speed-dejting och har alltid blandad bordsplacering på middagen, säger Susanne Hessler på Brandskyddsföreningen.

Rekordåret 2008 gjorde räddningstjänsten hela 789 utryckningar till skolor runt om i landet. Över hälften av bränderna var konstaterat anlagda. Åren efter skedde en minskning, och sedan 2010 har antalet utryckningar legat runt 500. Men den senaste tiden har utvecklingen gått i en annan riktning, bränderna har ökat igen. Enligt preliminära siffror från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, ryckte räddningstjänsten ut till 680 skolbränder under 2016.

Om man jämför antalet anlagda bränder i skolor med anlagda bränder i andra byggnader sticker skolorna ut. Det är tydligt att acceptansen för bränder här är betydligt högre än på andra ställen.

– Vad hade hänt om det hade börjat brinna i en papperskorg på en toalett på en annan arbetsplats? Då hade man genast tagit tag i problemet och utrett vad som hade hänt, säger Susanne Hessler.

Hon och kollegan Björn Björkman menar att det finns ett stort mörkertal när det kommer till skolbränder. Många skolor väljer att inte anmäla incidenter utan löser hellre problemen själva. De berättar om ett extremt exempel där en skolvaktmästare efterfrågade andningsutrustning för att själv kunna släcka bränder på ett säkrare sätt. I andra fall skjuts problemet helt över i andras händer.

– Inom skolvärlden finns det ofta en bild av att skolbränder är räddningstjänstens problem, säger Björn Björkman.

– Vi skulle önska att fler skolor engagerade sig i frågan, säger Susanne Hessler som välkomnar fler rektorer till konferensen.

På Skolan Brinner är förebyggande arbete en viktig fråga. Ett sätt kan vara att bjuda in räddningstjänsten att komma och prata med eleverna. Ett annat att se över utemiljön, till exempel genom att se till att det inte finns några sopkärl ställda mot fasaderna. Det handlar helt enkelt om att minska både tillfälle och möjlighet.

Fegar vuxenvärlden?

Undertiteln på konferensen är Våga se, våga höra och våga agera, men frågan är om vuxenvärlden verkligen vågar göra det.

– Det finns en inställning som går ut på att du får mindre problem om du väljer att inte se, säger Björn Björkman.

– Barn som blir sedda, hörda och bekräftade tänder inte eld på sin skola, det är ett viktigt budskap, säger Susanne Hessler.

Klart är att skolbränder är ett komplext ämne. Det finns inga enkla svar på varför någon väljer att tända på. Det kan handla om allt från enstaka individer som har problem hemma till rena infall och mer övergripande problem i skolan. Men erfarenheten visar att det inte är lika vanligt med bränder i trygga, välskötta skolmiljöer där elever trivs och känner sig sedda och hörda.

Ofta har den som tänder på någon form av koppling till skolan. Så var dock inte fallet när ett gäng 13-åriga killar gick upp på taket till Sandsbro skola i Växjö den 1 januari i år för att skjuta raketer och la ner fyrverkerier i en ventilationstrumma. Biträdande rektor Charlotte Airosto var själv på plats den där söndagskvällen på jullovet och såg hur räddningstjänsten arbetade för att begränsa elden. Några timmar senare var gymnastiksalen helt utbränd. Även musiksalen, expeditionen, biblioteket, slöjdsalarna och personalrummet totalförstördes.

Skolan bestämde sig tidigt för att inte fokusera på att hitta syndabockar, istället jobbade personalen aktivt för att få stopp på ryktesspridningen i korridorerna. Fokus har legat på att blicka framåt och snabbt få igång en fungerande verksamhet.

– Vi som var på plats under brandnatten hittade snabbt en kraft i att vara tillsammans. Att alla skulle hjälpas åt för att göra det bästa av situationen, säger Charlotte Airosto.

Djupa sår

Redan morgonen efter fanns en plan för var de barn som skulle börja på jullovsfritids skulle ta vägen. En vecka senare, när skolterminen startade, fanns en struktur på plats. Samma dag drogs projektet Min drömskola igång. Elevernas tankar och idéer har nu sammanställts och förhoppningen är att några av dem ska bli verklighet när arkitekterna ritar skolans nya lokaler.

Enligt Charlotte Airosto bearbetade barnen händelsen ganska snabbt. Däremot har branden satt djupare spår hos personalen.

– När det hade gått ett tag och allt började stabilisera sig var det som att det som hänt kom ifatt en. Det blev tydligt att en del i personalen behövde prata med någon.

Om Charlotte Airosto ska sammanfatta vilka lärdomar de dragit efter branden lyfter hon just vikten av att ha tillgång till professionell samtalshjälp redan från start. I efterhand hade det också varit bra att ha en projektansvarig som kunde hålla i kontakten med allt från försäkringsbolag till kommunhälsan.

Nummer 5—2017

BrandSäkert 5 2017 omslag
Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 5—2017.