Annons

Du är här

En jaktlabrador tränar på att lokalisera människor.
Jaktlabradoren Mio, 4 år, är mitt uppe i sin utbildning till räddningshund tillsammans med matte Petra Geistrand. Flera gånger i veckan övar han på att söka, lokalisera och markera människor i olika miljöer.
En räddningshund backar inte för att jobba i svåra miljöer.
Lek och skoj är ett viktigt och roligt inslag i träningen.

Hundnosen som räddar liv

Publicerad8 november 2017  Text Karin Wandrell

Goda exempel

Jaktlabradoren Mio, 4 år, är en av många räddningshundar som tack vare sin träning kan hitta människor i till exempel rasmassor. Och det är nosen som är det främsta verktyget.

Räddningshundar har använts länge och deras främsta uppgift är att med hjälp av sitt välutvecklade luktsinne söka rätt på försvunna personer. De utbildas av Svenska Brukshundsklubben på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, i huvudsak för att ingå i det svenska sök- och räddningsteamet SWIFT USAR som har använts vid internationella insatser, till exempel vid jordbävningar.

– Men eftersom Sverige geografiskt sett ligger långt ifrån jordbävningsdrabbade områden beslutade MSB att avveckla sin USAR-verksamhet i våras och istället utveckla en nationell förstärkningsresurs inom sök och räddning, säger Petra Geistrand som på fritiden är hundförare vid Svenska Brukshundsklubbens utbildning av räddningshundar. Till vardags jobbar hon som beredskapssamordnare och förebyggandechef på Räddningstjänsten Hörby/Höör.

Exakt vad det kommer att innebära och vilken roll räddningshundarna kommer att spela är ännu inte klart.

– Nationellt sett kan räddningshundar göra betydelsefulla insatser vid andra katastrofer och händelser, till exempel vid kollapsade byggnader efter en eventuell terrorattack eller vid ras, skred, slamströmmar och liknande.

Det finns även andra typer av räddningshundar med specialutbildning. Polisen ansvarar till exempel för fjällräddningshundar som kan hjälpa till vid lavinolyckor och Svenska Brukshundsklubben utbildar också sjöräddningshundar på uppdrag av Sjöfartsverket.

Arbetsvillig och orädd

Nosen är räddningshundens främsta verktyg. En människa har cirka fem miljoner luktsinnesceller jämfört med hundens 220 miljoner. Det gör hunden till ett fantastiskt instrument när det gäller att hitta människor i till exempel rasmassor eller i andra utrymmen där det i princip annars är omöjligt att finna dem.

När hunden söker efter levande personer gör den det med hjälp av vittring, doftspår som består av små hudflagor som har lossnat, bakterieaktivitet på hudflagorna och fettsyror och urinämnen som utsöndras genom huden eller andas ut och sedan förs vidare med vinden eller ligger kvar i luften.

Det är många krav som ska uppfyllas för att en hund ska få gå Svenska Brukshundsklubbens räddningshundutbildning på 1,5 år. Den måste vara arbetsvillig och orädd i miljöer som ofta är ganska svåra. Om de ändå skulle bli skrämda ska de snabbt kunna skaka av sig det och fortsätta jobba.

Ta sig över alla hinder

Dessutom ska hunden vara nyfiken, ha ett starkt psyke, vara samarbetsvillig, lätt att motivera och kunna ta egna initiativ. Den måste också kunna bäras, lyftas och hissas på olika sätt och kunna klämma ihop sig på en liten yta under transport.

– Som en del i vår grundutbildning klättrade vi i en höghöjdsbana med hundarna. Mio hade sele och sedan bar jag honom som en ryggsäck. Mio var helt obekymrad, det var nog jag som tyckte att det var jobbigast faktiskt för det var supertungt, säger Petra Geistrand.

Det som krävs av föraren är att hen är i fysisk och psykisk trim, kan läsa och förstå engelska och föra sin hund på ett bra sätt, men framförallt ska man kunna lägga ner massor av tid på träning.

–Vi tränar räddning två gånger i veckan tillsammans med gruppen och sedan tillkommer fysträning, lydnad med mera, säger Petra Geistrand.

I träningen ingår många olika moment och vad man tränar beror på var i utbildningen hunden befinner sig.

– Först vill man se att hunden är intresserad av människor och lek så vi brukar börja med att låta andra än föraren leka med den. När hunden förknippar människor med att ha kul kan man inleda de första sökövningarna. Då får personen gå och gömma sig och föraren går med kopplad hund tills den får luftburen vittring via nosen och sedan får hunden springa till personen och leka, säger Petra Geistrand.

Det är viktigt att hunden inte börjar spåra med nosen i marken för på det sättet går det inte att hitta spår efter överlevande i till exempel en kollapsad byggnad. Här spelar hundföraren en viktig roll genom att genom att ge hunden rätt förutsättningar och genom att kunna läsa hundens beteende.

– Det gäller att tänka på hunden som ett verktyg som ska kalibreras och då måste man förstå både begränsningarna och vad man ska göra. För att hunden ska få vittring måste man till exempel ta hänsyn till vindriktning och markens utformning.

Det brukar inte ta lång stund innan hunden lär sig hur kul det är att få vittring och springa bort till den gömda personen för att sedan få beröm och belöning. Samtidigt måste motivationen vara så stor att de är villiga att ta sig över alla hinder som står i vägen.

– Allt handlar ju egentligen om att de ska förstå vad de ska göra och deras nosar är ju helt otroliga. De kan tränas till att hitta vad som helst. Vi brukar börja öva på en plan yta utan störande moment och sedan öka svårighetsgraden efterhand. Räddningsarbetet ställer stora krav på att hunden accepterar besvärliga miljöer med lösa och hala underlag, höga höjder, rök, buller och eld.

Träningsgruppen som Petra Geistrand är med i träffas en vardagskväll och en helgdag då upp till tio hundförare och deras hundar deltar. Vissa är redan färdiga räddningshundar, andra befinner sig fortfarande under utbildning och några tränar mot andra mål som att hjälpa Missing People Sweden.

– Föraren gör upp en plan för sin hund utifrån vilka moment den behöver träna på. Söket delas teoretiskt sett in i tre delar – sök, lokalisering och markering. Mio behöver till exempel träna markering just nu eftersom han har varit lite sjuk och har haft svårt att fatta beslutet att börja skälla.

Varierande miljöer

Vid sök ska hunden på förarens direktiv först söka av området och då kunna dirigeras att röra sig på egen hand, stanna där det behövs och så vidare. När hunden får upp vittring ska han mer eller mindre strunta i föraren, men ändå kunna ”nödbromsas” vid fara.

– När hunden har bestämt sig för var vittringen är starkast ska den markera. Det sker antingen genom att den skäller rakt och tydligt mot den så kallade figurantlegan, platsen där sökpersonen befinner sig, eller så tar den en rulle, som hänger i halsbandet, i munnen och springer tillbaka till föraren.

Det gäller att använda fantasin för att hitta bra träningsmiljöer eftersom hundarna tränas för att hitta personer som ligger öppet på marken, instängda till exempel i en container, uppe i luften och det viktigaste – dolda djupt ner.

– Vi brukar ofta vara på rivningstomter eller industrier för att simulera situationer där människor är begravda under till exempel rasmassor. Där brukar det finnas galler, rör eller andra håligheter mellan våningsplanen som gör att hundarna kan få vittring och lokalisera en person som befinner sig på våningen under. Man måste nog vara lite knäpp för att hålla på med det här. Den stora drivkraften för oss handlar om att kunna göra skillnad, bidra vid en samhällsinsats och självklart att rädda liv. Dessutom betyder träningskamraterna mycket. Vi brukar säga att min hund inte är bättre än mina träningskamrater gör den till.

Utbildning av räddningshundar

Svenska Brukshundsklubben står för utbildningen av räddningshundar på uppdrag av MSB. Själva utbildningen börjar med någon form av förkurs, till exempel sök och miljö, eller förträffar där man väljer ut de hundar som har bäst förutsättningar. Därefter får hund och förare göra ett inträdesprov. För de som blir godkända väntar sedan en 1,5 år lång utbildning med två delprov och ett slutprov.

Efter avklarat slutprov är det dags för föraren att under en vecka gå en mer koncentrerad hundförarutbildning följt av några träningshelger innan det är dags för det slutliga testet, Mission Readiness Test, som arrangeras av MSB. Det är ett funktions- och uthållighetsprov där förare och hund under fältmässiga former i 24 till 36 timmar genomför sökinsatser i varierande rasområden, där testpersoner ska hittas i olika situationer (djupa, dolda, öppna, på dagtid samt i mörker, med störning och så vidare). I provet ingår också moment som hundsjukvård, första hjälpen samt ett skriftligt test.

Nummer 5—2017

BrandSäkert 5 2017 omslag
Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 5—2017.