Annons

Du är här

Milad Mohammadi kämpar för allas rätt att inkluderas i samhället

Publicerad20 maj 2016  Text Karin Wandrell

Porträttet

Våra olikheter är också våra största möjligheter. Oavsett vem du är och varifrån du kommer ska du ha samma rätt som alla andra att leva ett bra liv.

För ett par år sedan utsågs Milad Mohammadi till Årets talare för sin förmåga att fängsla publiken och ge konkreta verktyg för hur vi kan skapa en framtid med en hållbar samhällsutveckling. Sedan dess har han fått ytterligare utmärkelser, men privat beskriver han sig som en introvert konstnärssjäl.

– Min framgång bottnar i att jag talar från hjärtat med en viss finess som kombinerar hjärna och hjärta. Jag älskar att leka med ord och på ett visst sätt även att stå på scen. Det är kul att utmana publiken och fängsla människor. Jag är stolt över mig själv och glad över att jag lyckats komma dit jag är, men samtidigt är det ett jobb. Jag knegar på och försöker påverka så mycket jag kan.

Han kom till Sverige som 2-åring från Teheran i Iran tillsammans med sin mamma och tio år äldre syster. Hans pappa hade flytt tidigare och nu väntade ett nytt liv för familjen i miljonprogramsområdet Hammarby i Västerås. Det var här resan in i det svenska samhället började.

– Vi som bodde där kom från alla möjliga länder. Parkeringen som skilde oss från villaområdet var en tydlig separering mellan medel- och arbetarklass och i viss mån även underklass. Det var trevligt att bo där, men man märkte att människors drömmar inte tilläts bli sanna utan att de fastnade på den nivå där de redan var. Det var inte deras fel. Samhället är som det är med ett väldigt tydligt glastak.

På nära håll kunde han se hur hans föräldrar blev alltmer bittra och sorgsna. De hade båda lämnat framstående karriärer bakom sig i hemlandet, men i Sverige fick de inte de möjligheter de förtjänade. Istället fokuserade de allt sitt hopp på barnen, särskilt Milad, eftersom han var pojke.

– Det händer något med människor när de inte får utnyttja sin potential. Det gör att man förlorar en del av sig själv. Jag brukar säga att den föräldragenerationen flyktingar offrade allt för sina barn, vi blev hela deras existens. De har gjort uppoffringar som en vanlig förälder inte behöver göra. Vi levde ett medelklassliv, fast vi inte riktigt räknades som det i Sverige. Jag skulle lyckas, må bra och vara lycklig. Mina föräldrar älskade mig så gott de kunde och gjorde allt för oss barn. Jag är oerhört stolt över dem.

Mådde psykiskt dåligt

Att se sina föräldrars utanförskap och sorg blandat med samhällets inställning till människor från andra länder påverkade Milad Mohammadi djupt. Det skapade både en känsla av skuld och en drivkraft att lyckas. Han växte upp med mycket ångest och oro och kände sig otillräcklig, ensam och orolig över sin framtid. Trots att han hade vänner som gjorde allt de kunde för honom hade han alltid en känsla av att stå vid sidan av. Efter flera års terapi mår han i dag mycket bättre.

– Min revansch var att ha väldigt stora drömmar. Ända sedan jag såg öppningsscenen i filmen I, Robot där de har en profetia om en person som står framför tusentals människor och talar har jag sett mig själv som den personen. Jag ville bli någon, vara framstående och förändra samhället.

Som 22-åring blev han Sveriges yngste jurist och statsvetare. Drömmen var till en början att bli diplomat, men Milad ­Mohammadi kände att han hellre ville vara på fältet bland människor. Han startade bland annat en ledarskapskurs för ungdomar från Stockholmsförorten Bredäng.

– Det är faktiskt en av de största saker jag har gjort och det som inspirerade mig till att börja föreläsa. Jag ville ta det till en högre nivå och kunna påverka. Jag insåg att unga är smarta. De vill, kan och förstår en massa saker. Det fick mig att se att det finns hopp i världen. Vi pratade om allt från politik till juridik, samhällsförändring och entreprenörskap. Gör det du älskar, var mitt råd till dem.

Det var också ett råd han själv valde att följa. I dag är han en eftersökt föreläsare som åker landet runt för att träffa kommuner, företag och organisationer. Milad Mohammadi utgår från sin egen berättelse för att sedan föra ut sitt budskap om att bygga en ny samhällsstruktur där olika normer samspelar med varandra och där ingen norm, utöver de som alla har gemensamt som demokratiska värderingar, regerar.

Han menar att det delvis handlar om ett rättighetsperspektiv när man talar om mångfald, integration eller inkludering och delvis om ett utvecklingsperspektiv. 

I slutänden kokar det ändå ner till att mångfald är lönsamt och leder till kreativitet, glädje och utveckling.

Krossa glastaken

För Milad Mohammadi är rättighets­perspektivet viktigare än lönsamhet, men det ena utesluter inte det andra. Grund­bulten är att alla människor ska ha rätt till arbete, att bli inkluderade och kunna leva ett likvärdigt liv.

– Jag har själv fått armbåga mig fram och sett alla de som inte alls är där de borde vara även om de lever bra liv. När man pratar om rasism, diskriminering och utanförskap brukar man i forskningen ta upp det så kallade blågula glastaket, strukturell diskriminering. Den drabbar inte bara människor från andra länder utan också kvinnor, hbtq-personer och andra utsatta grupper.

Milad Mohammadi vill inte lägga ansvaret för att krossa glastaken på individen utan menar att det handlar om att skapa strukturer som släpper in folk. Det han själv fokuserar på är etnisk och religiös bakgrund, det som traditionellt kallas mångfald, eftersom det är en hjärtefråga för honom.

– Strukturell diskriminering kan innebära allt från att bli bortvald på grund av ditt namn eller att du inte behärskar språket perfekt, trots att du har rätt kompetens, till att du inte kommer in på nattklubben för att »blattekvoten« är uppfylld. Det finns hundratals exempel som utspelar sig på väldigt många olika sätt i det svenska samhället. Det är inte individens problem utan det handlar om klimatet och en mekanism i samhällets dna som främjar den typen av rasism, diskriminering och utanförskap.

För att komma åt detta menar Milad Mohammadi att vi måste titta på de som har makten – företagsledare, politiker, kommunchefer och så vidare – eftersom de sitter på möjligheten att förändra omgivningen, organisationen och strukturerna. 

– Genom mina föreläsningar försöker jag få dem att långsiktigt ändra sina värderingar, att bli mer öppna och inkludera fler på sina arbetsplatser. Jag vill få de som bestämmer att vidga både sina armar och vyer. Min senaste idé är att även anordna workshops i anslutning till föreläsningarna för att driva frågan ännu hårdare.

Omfördela makt

Men förändring medför också att de privilegierade i samhället måste släppa lite på sin egen makt och dela med sig av kakan, vilket få är villiga att göra. Milad Mohammadi citerar en träffande definition han nyligen har läst på nätet: Att ge upp makt för en privilegierad är som att bli förtryckt.

– Men det är inget förtryck. Det är bara en obekvämlighet. Det känns väldigt jobbigt för vita människor att ge upp sina privilegier eftersom de alltid har levt med dem. Det kommer att skapa en massa känslor och röra om. Det är ett väldigt känsligt ämne och det bästa sättet att få till en förändring är att gå rakt på sak, tänka strategiskt och använda humor för att lätta på stämningen samtidigt som man påpekar allvaret. 

Efter att ha jobbat med människor från olika länder på olika sätt vill Milad Mohammadi nu ta sig an även flyktingfrågan genom att i samspel med de kommuner som tar emot flyktingar bygga upp en struktur som snabbt får in nyanlända i det svenska samhället.

– Jag vill hjälpa till att skapa en meningsfull tillvaro för dem. Det handlar också om ett rättighetsperspektiv. Flyktingar har rätt till ett bra liv precis som alla andra.

Efter flera års arbete är det också snart dags att uppfylla drömmen om att starta en egen skola tillsammans med bäste vännen Amir Sajadi. Järvaskolan för årskurs 7 och 8 som öppnar höstterminen 2016 bygger på Milad Mohammadis vision om att kunna förändra liv och arbeta långsiktigt.

– Vi vill ha en skola som verkligen befinner sig mitt i byn och öppna upp även för andra samarbeten och nya intryck. Undervisningen kommer att vara ämnesövergripande och ske i projektform. Alla lärare  på skolan kommer att vara inblandade men också folk utifrån.

Varje elev kommer att få en coach från näringslivet och en garanterad praktikplats. Efter skoltid kommer det finnas mängder av kurser baserade på barnens intressen och tillgång till fri läxhjälp. 

– För mig är värdighet ett centralt begrepp. Vi vill bygga självkänsla och självförtroende och få barnen att känna att de är värda lika mycket som alla andra och att de dessutom har kompetenser som andra saknar. De ska få en chans att känna sig lite kaxiga och veta att de har något att bidra med till samhället. Vi vill helt enkelt skapa den bästa skolan.

Förverkligande plattform

Det är redan kö till platserna och Milad Mohammadi besöker just nu de antagna elevernas föräldrar för att lära känna dem och ta reda på vilka behov och önskemål de har. Samtidigt pågår arbetet med att anställa personal.

– Vi har fått in jättemånga ansökningar, men det måste vara rätt personer. Det här är inte bara ett jobb, utan en livsstil.

Hans tanke är att själv med tiden bli rektor, men fram till dess kommer han att jobba med ungdomarna på andra sätt.

– Nu har jag äntligen fått plattformen för att utkristallisera alla mina visioner och drömmar.

Milad Mohammadi

Ålder: 26 år
Bor: Södermalm i Stockholm
Familj: Mamma, pappa, storasyster
Yrke: Jurist och statsvetare
Intressen: Personlig ­utveckling, scenkonst
Favoritpryl: Mobilen
Senast lästa bok: The Disease To Please av Harriet B. Braiker »Jag känner igen mig själv jättemycket«
Mål: Att Järvaskolan blir stabil
Motto: Förändra dig själv – förändra världen

Nummer 3—2016

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 3—2016.