Annons

Du är här

1 oktober 2014 brann Petra Lindbergs och Jonas Stenbergs lilla sommarstuga vid sjön Roxen ner till grunden. Nu ser de fram emot en framtid i det nya huset.

Sommarhuset som brann ner

Publicerad12 februari 2016  Text Lena Nordlund

Bostadsbränder

Familjen Lindberg-Stenberg råkade ut för det ingen tror ska hända. Det enda som återstod av deras sommarparadis var den sotiga murstocken och en vedstapel. Att komma över sorgen var en lång process men i dag ser de framemot en ny framtid i det nya huset. Och den här gången har de tagit en försäkring.

När räddningstjänsten åkt står de enskilda människorna kvar och ska ta ansvar för att branden inte sprids. Några som varit med om detta är Petra Lindberg och Jonas Stenberg från Linköping.

Midsommaren 2014 fick paret äntligen tillträde till sitt nyköpta sommarparadis. En liten sommarstuga på en sjötomt vid Roxen, en kvarts bilfärd från deras hemstad Linköping.

Hela sommaren bodde de där ute och renoverade för fulla muggar. De hade inte så mycket pengar, men desto mer energi och känsla. Det målades, tapetserades och röjdes på tomten. Petra Lindberg släpade ut alla fina saker som hon fyndat på loppis och auktioner och gjort i ordning. Den sista september kände sig Jonas Stenberg väldigt nöjd när han lade sista vedträet på den prydliga vedstapeln vid huset. Nu var det rustat för vintern.

Dagen efter, den 1 oktober strax efter klockan 14.00, när Jonas Stenberg skulle ta en kopp kaffe på jobbet, ringde telefonen.

– Är detta Jonas Stenberg, ägare till fritidshus Mörby 212 i Östra Harg?

Jonas Stenberg bekräftade att det var han och undrade vad som stod på. 

– Det är från Räddningscentralen i Lambohov, jag måste tyvärr meddela dig att du inte längre har någon stuga.

Jonas Stenberg blev stum och hans första tanke var att någon skämtade, men han insåg snabbt att det var allvar. Rösten i telefonen berättade att stugan brunnit ned till grunden och att räddningstjänsten var på plats med en bil, men att huset inte gick att rädda.

Han skriver om branden i sin blogg ­Familjen Blandberg och berättar att han först tyckte att kvinnan från Räddningscentralen kunde ha uttryckt sig lite mjukare, mer inlindat, men att han sedan tänkte att det var nog samma som när man måste upplysa om att en närmast anhörig gått bort. Budskapet måste vara tydligt så att den drabbade verkligen förstår.

– Det kändes verkligen som om någon nära lämnat mig, säger Jonas Stenberg.

Petra Lindberg hörde direkt på hans röst i telefonen att något var fel.

– Han sade att något hemskt hade hänt, och på de sekunder som gick innan han fortsatte hann jag tänka många tankar. ­Jonas berättade att stugan brunnit ned och att han skulle åka dit. Jag åkte direkt för att hämta honom och vi satte fart ut mot landet.

»Det händer inte oss«

På vägen stannade Petra Lindberg och lämnade företräde i Vallarondellen. Då smällde det plötsligt till.

– Jag såg ur ögonvrån hur Petras huvud for fram och tillbaka som en krockdocka i ett test. Jag fångade upp henne i min famn och undrade hur det var. Då brast det för henne och hon började storgråta.

Som väl var blev varken paret eller bilen skadade. De pratade med den unge man som råkat orsaka olyckan och bytte personuppgifter och åkte sedan vidare till stugan, nu ännu mer omskakade.

– När vi kom ut på landet stod räddningstjänsten och polisen där. Det brann fortfarande och räddningsledaren sade att de lät huset brinna ned eftersom det redan var övertänt när de kom. »Det finns inget vi kan göra, det är att bättre om det får brinna ut så får du mindre att ta reda på efteråt«, säger Jonas Stenberg.

– Det enda som fanns kvar av stugan när branden slocknat var murstocken och vedstapeln som Jonas gjort dagen innan, säger Petra Lindberg.

Polis och räddningstjänst lämnade platsen efter det att Jonas Stenberg skrivit på att han ansvarade för att hålla branden under kontroll så den inte sprider sig.

– Vi stod där med vårt nedbrunna hus och tittade på det i flera timmar. Helt apatiska. En liten skogsmus kilade fram och ställde sig bredvid oss. Han hade kanske också blivit av med sitt hem. Det var så overkligt, sådant man sett på tv. Familjer som står och har förlorat allt i en brand. Men det händer ju inte oss, tänker man, säger Petra Lindberg.

Jonas Stenberg beskriver hur det knastrade och rörde på sig när saker brann och ändrade form till ingenting. Hur de kunde skymta en servis och skelettet av en stållampa, annars var det mesta borta. Som om det aldrig funnits något där.

– Vi hade ingen försäkring på huset.  Det hade inte blivit av. Det var full fart med att få allt i ordning och vi tänkte ordna med det sedan. När vi köpte sommarstället annonserade mäklaren objektet som en tomt, huset värderades bara till 80 000 kronor och det stora värdet var marken, säger Jonas Stenberg. 

Okänd brandorsak

Efter några dagar samlade Jonas Stenberg kraft för att åka ut och ta reda på resterna efter branden. Tekniker från polisen hade ­varit på brandplatsen och konstaterat att stugan varit låst. Branden började i köket men i övrigt kunde man aldrig fastställa någon egentlig brandorsak då allt var nerbrunnet men gissningsvis rörde det sig om elfel. 

Jonas Stenberg visste att det skulle bli jobbigt att se det nedbrunna paradiset igen och att behöva skrapa fram resterna av saker som de hållit kära. En god vän följde med och hjälpte honom att lasta stålskelett efter stålskelett i släpkärran.

– Förstår ni hur mycket metall man har i ett hushåll? Otroligt mycket; stekpannor, kastruller, bestick, gardinstänger, element, lampskärmar, ljusstakar och helt plötsligt blev vi även varse om vad det är som väger i en säng; resårfjädrarna. De var verkligen tunga som bara den, säger Jonas Stenberg.

Porslinet var kvar men hade spruckit av värmen, glasrutor och tv-skärmar hade fullkomligen exploderat, och glaset smält ihop till en klump. Av trädörrarna blev det bara kvar gångjärn, handtag och låskolvar som fallit ner precis där dörrarna stått.

Allt luktade brand och var svart av sot och blött av regnet. Ibland sparkade de fram resterna av saker de kände igen. Diskenheten till PS3:an låg nersmält tillsammans med något oigenkännligt. Ett av Petra Lindbergs loppisfynd, en porslinselefant som varit rosa före branden klarade sig bäst,

– Han hade varit smart nog att krypa in under det fallande plåttaket! Jag såg en Efva Attling-ring som jag gav Petra som Valentingåva 2011 halvt nersmält i ett porslinfat där hon snyggt och prydligt lagt den då hon förmodligen skulle ge sig på något lite mer »skit-under-naglarna«-göra under renoveringen.

Bloggade bort chocken

Efter turen till återvinningscentralen med allt skrot från branden kände sig Jonas Stenberg lite lättad. Allt var väck och han försökte börja blicka framåt. Petra Lindberg föreslog att han skulle börja blogga för att skriva av sig chocken. 

– Det har varit en rätt lång process att komma över branden för oss. Min tolvåring ville inte åka ut på landet på lång tid. Han ville inte se hur allt var borta. Man tänker ju också på hur det kunde ha gått. Jag är en sådan person som tror att inget sker av en slump och har en känsla av att tack gode gud att ingen av oss var kvar i stugan när det brann, säger Petra Lindberg.

Till en början trodde de inte att de hade råd att bygga ett nytt hus. De ställde dit en gammal husvagn för att ha någonstans att vara men efter ett halvår bestämde de sig för satsa på att bygga ett nytt hus. 

– Prisskillnaden mellan en sommarstuga och ett permanent hus var inte så stor så vi har bestämt oss för en nyckelfärdig villa. På sikt ska vi bo där året runt, men så länge mina stora barn går i skolan bor vi kvar i stan. De vill inte bo på landet, men vi kan pendla när vi är själva.

Det tog tid att hitta en husleverantör, men i december 2015 stod väggarna till det nya huset resta. På dagen elva dagar efter det att parets första gemensamma barn fötts, lille Elliot.

– Nu är det en ny framtid i ett nytt hus som vi ser fram emot. Det blir en annan känsla än med det gamla huset men minst lika bra. Och den här gången kommer vi ha försäkring, säger Petra Lindberg.

Familjen Blandberg

Familjen Blandberg är namnet på den blogg som Jonas drog igång efter branden. Jonas kom på namnet Blandberg eftersom alla i familjen hade olika efternamn som inte rymdes på dörrskylten.

Nu handlar bloggen om livet i familjen, tankar och funderingar från vardagslivet. 

Nummer 1—2016

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 1—2016.