Annons

Du är här

Tänt var det här

Publicerad27 november 2014  Text Karin Wandrell

Porträttet

Shulin Nies liv har gått från djupa gruvor till höga himlar. Som expert på sprängämnen har han utforskat så väl stora berg som minsta lilla fyrverkeriraket.

Shulin Nie är teknisk handläggare och explosivexpert på MSB:s (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) enhet för farliga ämnen. Det han inte vet om sprängämnen av olika slag är knappast värt att veta.

– Explosiv vara kan vara allt från det minsta fyrverkeri till försvarets stora missiler. Därför är det inte rimligt att alla ska kunna hantera explosiva varor. Vi på MSB ser till att produkterna blir så säkra som möjligt så att de kan användas av personer med rätt kunskap.

Nyår närmar sig och för många betyder det att tolvslaget ska firas in med dunder och brak. Shulin Nie gillar själv fyrverkerier men det är ett problemet att användarna ofta saknar kunskap, vilket kan leda till svåra skador och i värsta fall döden. 

– Många är vårdslösa och verkar inte förstå vad de handskas med. Det är de unga som lever farligast. Jag önskar att alla skolor skulle ha någon sorts utbildning i detta. Jag tog själv kontakt med min ene sons kemi­lärare när han gick i nian och bad att få komma dit en timme och undervisa i fyrverkerier och ska även besöka ett scoutläger och prata om detta genom privata kontakter.

Numera ska alla fyrverkerier vara CE-märkta men under en övergångsperiod fram till 2017 tillåts även fyrverkerier godkända av MSB. Innan CE-märkningen kom var det MSB:s uppgift att testa och godkänna fyrverkerier.

– Förr testade vi fyrverkerier hos importörerna vilket oftast innebar att stå åtta timmar i novemberrusket på olika övningsfält i landet och se raketerna explodera, säger Shulin Nie.

Han brukar själv fira in nyåret med fyrverkerier och testar gärna nya produkter. Favoriten är fyrverkeritårtan, där flera eldrör är ihopkopplade till en färdig pjäs.

– Det är något jag rekommenderar eftersom den är väldigt enkel och säker att använda. Man placerar den stadigt på marken, tänder stubinen, backar undan och sedan är det bara att njuta.

Traditionella fyrverkerier, som raket med pinne, kräver att man har någon slags avfyrningsanordning, som ett rör i marken eller en ställning, vilket många slarvar med. I bästa fall används en flaska, men många gånger placeras raketen direkt i snön vilket har lett till många olyckor.

– Man ska ta fyrverkerier på allvar, det är inga leksaker. Vi satsar mycket tid på hur bruksanvisningen utformas. Läs den och var försiktig. Gör man det minskar olyckorna, men tyvärr skadas människor varje år trots detta.

Sprängde grislår

MSB hjälper också polisen att utreda olyckor där explosiva varor varit inblandade. För två år sedan fick en 13-årig pojke benet söndersprängt när någon avfyrade en raket mot honom på nyårsafton.

– Den trängde in i vävnaden och exploderade. Vi blev förvånande över att raketen hade en så stor sprängverkan och gjorde en utredning där vi bland annat testade att spränga grislår med fyrverkeripjäser. Det finns en film på Youtube som visar detta.

Slutsatsen blev att raketer som innehåller över 90 gram svartkrut har kapacitet att döda människor och från och med den 15 april i år är raketer med mer än 75 gram krut förbjudna.

– Fyrverkerier ska vara ett nöje och inte innebära att man riskerar livet, säger Shulin Nie. Vi vill gärna ha en nollvision, men allt beror på hur man handskas med pjäserna och vi har gjort så gott vi kunnat på produktsidan. Tyvärr är det ofta så att det först inträffar en olycka och sedan utreder och åtgärdar vi.

Det senaste dödsfallet till följd av fyrverkerier i Sverige var en 17-årig pojke som dog av en så kallad 4-tums rörbomb, en pjäs som historiskt sett har tagit flera liv. Den typen av fyrverkeripjäs är förbjuden sedan 2008.

Shulin Nie arbetar även med ett projekt som handlar om säker förvaring av fyrverkerier. Det har skett flera stora olyckor, bland annat i Danmark, där containrar med fyrverkerier har exploderat och ställt till stora skador.

– Vi har velat undersöka var gränsen går när pjäserna exploderar. Det är många parametrar som påverkar, bland annat hur mycket krutladdning det finns per volym. Pyroteknik fungerar på ett sådant sätt att ju större tryck det är desto snabbare reaktion blir det. Till skillnad från spräng­ämnen som alltid reagerar likadant.

Genom beräkningar kom man fram till att tio kilo krut per kubikmeter borde vara säkert och med hjälp av forskningspengar från MSB gjordes två försök förra året som bekräftade detta.

– Vi kunde tyvärr inte göra så många test som vi planerade, men vi hoppas få mer pengar 2015 för att kunna fortsätta. Resultatet kommer inte att påverka Sverige eftersom vi redan har tagit hänsyn till detta i vårt regelverk för fyrverkeriförvaring, men genom försöken har vi fått det vi trodde bekräftat. Danmark och Norge tyckte att våra experiment var så intressanta att de hjälpte till att finansiera dem och båda länderna håller nu på att revidera sina regler.

Tur och skicklighet

Shulin Nie kommer ursprungligen från provinsen Hunan i centrala Kina och kom till Sverige som 23-åring 1985 för att läsa vid Luleå tekniska universitet, LTU. Han växte upp på landsbygden i en folkkommun där småjordbrukarna organiserats i kooperativ av staten.

– Enda tanken var egentligen nästa måltid. Det fanns ingen elektricitet, vägar eller bilar. Inte ens cyklar eller radio. Hela byn hade en tidning, tror jag. Vi var helt självförsörjande, det enda man behövde köpa var salt och tändstickor. När man är född där är den självklara tanken att gå ut grundskolan och sedan bli jordbrukare som alla andra, men jag hade tur, säger Shulin Nie.

Kulturrevolutionen, som pågick mellan 1966 och 1976, gjorde bland annat att den högre utbildningen slutade fungera under flera års tid. Lärarna skickades till gruvor och ut på landsbygden för att ombildas. Men 1977 började allt återgå till det gamla systemet igen och universitet och högskolor öppnades på nytt. Shulin Nie gick då på gymnasiet och gjorde så bra ifrån sig i det nationella rikstestet att han kvalificerade sig till högskolestudier.

– Jag kom från landsbygden och hade ingen kunskap om omvärlden så det blev en kvinnlig lärares man som valde högskola åt mig. Han tyckte att jag skulle bli bergsingenjör och jag tänkte att det måste vara rätt och lyckades komma in på Beijings järn- och ståluniversitet.

Efter att ha pluggat där i fyra år var det dags för ett nytt rikstest som avgjorde vilka som skulle få chansen att doktorera, ta en mastersexamen eller till och med studera utomlands. Shulin Nie hade som han säger tur igen och blev utvald till att studera i ett annat land. Att det blev just Sverige var en ren slump.

– En av mina professorer hade träffat Gunnar Almgren, professor vid LTU, på en internationell konferens och skrev ett brev till Gunnar där han frågade om det fanns en plats till mig. Svaret blev: »Ja, kom hit!«. Själv visste jag inte ens var Sverige låg.

Den 20 januari 1985 landade en ung Shulin Nie mitt i snökaoset på Arlanda och sedan dess har han blivit kvar. 

Liten bransch 

Efter att ha tagit en licentiatsexamen lyckades han få jobb i Stockholm på Stiftelsen Svensk Detonikforskning (SveDeFo) för industrigemensam forskning och utveckling inom sprängämnesteknik och bergsprängningsteknik där han också doktorerade inom detonationsfysik.

– Min avhandling handlade om det mycket vanliga civila sprängämnet ANFO och emulsionssprängämnen. När de utsätts för tryck utifrån kan de bli för kompakta och sluta fungera och jag försökte hitta mekanismen bakom varför det blir så. I den här branschen kan man göra hur detaljerade beräkningar som helst, men det är alltid något som inte stämmer vid försöken. Problemet med berg är att det inte finns några som är identiska.

Han samarbetade med stora bolag som LKAB, dåvarande Nitro Nobel, Boliden, Skanska och NCC och var mycket ute i fält och gjorde mätningar. SveDeFo tog bland annat fram metoder för att begränsa sprängskador i berget.

– Det är egentligen inget nytt utan handlar om hur man placerar borrhålen för att spara berget så intakt som möjligt. Vi tittade också på hur man kan variera ingredienserna i sprängämnet så att det blir bättre, vilket blev en tillämpning som tillverkarna sedan använde sig av.

När Stiftelsen Svensk Detonikforskning lades ner 2001 gjorde Shulin Nie en tvärvändning i karriären och lämnade tillfälligt sprängämnesbranschen bakom sig för att ­istället programmera 3G-basstationer för mobiler på Ericsson.

– Jag satsade helhjärtat men sedan sprack it-bubblan. Dagen efter att jag anställdes infördes anställningsstopp och det var inte roligt att jobba med hotet om uppsägning hela tiden närvarande.

Världen utanför mikroskopet

När han såg att dåvarande Räddningsverket 2004 sökte någon som kunde sprängämnen var han inte sen att söka. 

– Jag hade stor nytta av mina tidigare kunskaper, men fick också lära mig mer om fyrverkerier, pyroteknik, ammunition och militära vapen. Grundteorin är ändå densamma. Jag upptäckte helt enkelt en värld utanför mikroskopet.

När Räddningsverket skulle utlokaliseras till Karlstad, valde Shulin Nie att stanna kvar i Stockholm. Han hade redan fått ett nytt jobb, men Räddningsverket ville gärna behålla kompetensen inom explosiva varor, så han och två kollegor fick vara kvar ytterligare ett tag i Solna.

– Sedan kom regeringens utredning och beslutet att bilda MSB vilket räddade mig. Sedan dess har jag arbetat här och trivs jättebra.

Trivs i Sverige

Att återvända hem till Kina har inte varit aktuellt även om, som Shulin Nie uttrycker det: »Hjärtat vill tillbaka men hjärnan säger nej.«

– Jag har familj och två barn som är födda och uppvuxna i Sverige. Dessutom har Kina utvecklats så snabbt att det har sprungit ifrån mig. Det har gått nästan 30 år sedan jag lämnade och det är en enorm skillnad på Kina då och nu. Det finns både för- och nackdelar med Sverige, men jag trivs mer och mer.

Shulin Nie

Ålder: 52 år
Bor: Södermalm i Stockholm
Familj: Fru och två söner, 16 och 21 år
Intressen: Badminton (spelar gärna varje dag), friluftsliv, kolonilotten i Huddinge
Senast lästa bok: Introvert – den tysta revolutionen av Linus Jonkman. »Den stämmer in så bra på mig!«
Favoritpryl: Min lilla samling av bergkristaller
Motto: Är så nöjd med livet så: Bättre än inget!

Nummer 7—2014

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 7—2014.